Kap 1 Liam

Jag kollade in i spegeln och granskade mig själv.  Bruna ögon, brunt långt hår, raka tänder, ett ganska fint leende, inte tjock men inte pin smal, normal antar jag, men jag har inget som dem andra tjejerna i min klass har, jag sticker inte ut på nått sätt, om jag såg mig själv med någon andras ögon skulle jag nog se mig som tråkig. Men jag vill inte vara som alla andra tjejer, som en av dem som bara söker bekräftelse som sminkar sig och bara är så ytliga. Jag var klassens nörd. Jag vet inte hur det hade blivit så men jag hade aldrig någon att vara med. Jag är alltid ensam, det är så jag vill ha det bara.

-          If i where a boy. Började Beaonce sjunga I min mobil. Det var mamma som ringde.

-          Hej det är Tindra.

-          Hej gumman svarar mamma

-          Vad gör du? frågar hon.

-          Pluggar svarar jag. Jag viste att hon var orolig för mig. Jag brukar höra mamma och pappa sitta på kvällarna och prata om mig, dem brukar prata om hur ensam jag är och undra varför det är så.

-          Åh okej. Går det bra frågar mamma.

-          Jadå det går jätte bra. Svarar jag

-          Ska du inte gå ut och göra något? gå på en promenad eller något?

-          Ne det går bra jag kan stanna här det gör inget.

-          Men det är ju så fint ute!

-          JAG VILL INTE SÄGER JAG JU!!! Svarar jag. Är hon trög eller? Jag vill ju inte!

-          Okej men nu är det faktiskt så att det är jag som är vuxen och jag som bestämer. Och jag sger att du ska gå ut! Svarar mamma bestämt.

-          Okej! Jag tar väll en promenad då!

-          Lägg ned attityden.

Jag orkade inte tjafsa mer med henne så jag skyndade mig att säga

-          Okej förlåt hejdå och lägger på.

 

Jag går ut i halen och tar på mig mina skor och min jacka sen går jag ut.

Den varma luften smekte mina händer och solen värmde mitt andsikte.

Hmm vart ska jag gå tänkte jag, ja jag vet skogs promenad!

 Jag började gå längst väggen. Emot skogen men plötsligt kom det en bil emot mig föraren försökte bromsa men bilen körde för snabbt jag kastade mig i diket. Jag han bara känna smärtan i huvudet innan det blev svart.

 

-          Hallå, är du okej? hallå

När jag öppnade ögonen såg jag den snyggaste killen jag någonsin sett.   

-          Är du okej? frågar han

-          Mm svarar jag

-          Vad hände?

-          Du gick mitt i vägen och jag han inte bromsa och då han du precis kasta dig i diket.  Sa han

-          Oj men jag svimmade väll?

-          Hm ja jag tror det. Och du har ett ganska djupt sår i armen.

Jag satte mig upp och upptäckte att jag inte satt i ett dike, jag var i ett rum det var ganska mörkt men det var skönt för mitt huvud bultade och min arm brände, jag kollade på min arm och på den fans det ett bandage. Jag satt på en säng med en filt över mig. i rummet fans ett stort fönster täckt med ett täcke och på golvet stod det massor av kartonger .

-          Vart är jag frågade jag?

-          Du är i mitt rum svarade han.

-          Hur kom jag hit?

-          Jag tog med dig hit.

Jag såg på hans ögon att det han sa inte var sant, men jag sa inget.

Hanns hår var svart och luggen föll hela tiden ner för ögonen på honom. Han hade på sig ett vitt linne och på hans arm kunde man se ett stort ärr, hans byxor var svarta och såg ut att vara trasiga längst ned vid fötterna. Hans skor värkar också vara utslitna.

-          Vad heter du? frågade han mig då.

-          Jag heter Tindra sa jag och rodnade.

-          Vad heter du frågade jag honom.

-          Jag heter Liam

Jag tycktes mig kunna höra en brittisks accent och frågade

-          Kommer du ifrån England?

-          Ja, ja det gör jag hur viste du det sa han och log

-          Ja em hörde det på din accent.

-          Haha skrockade han.

-          Jag kanske borde skjutsa hem dig ?

-          Ja tack det vore snällt sa jag och reste mig sakta upp.

Jag gick efter honom ut ur hanns rum och där fanns det ett litet kök och ett vardagsrum och över allt stod det kartonger, så han måste ju vara ny inflyttad? Över alla fönster hängde det filtar, lakarna eller täcken vilket var lite konstigt men men tänkte jag han kanske inte gillade solen?

När vi kommit ut ur det lilla huset så visste jag direkt var vi var för rakt framför mig var mitt hus. Haha jag kunde inte fatta det han hade flyttat in i det här huset vilken dröm! Vi var den ända granen han skulle ha på flera kilometers avstånd yeeees!

Han låste dörren och frågade.

-          Vart bor du?

-          Haha skrattade jag

-          Där sa jag och pekade på vårt hus.

-          Haha gör du? sa han och stämde in i mitt skratt.

-          Då behöver du nog ingen skjuts sa han

-          Nep tror inte det! Sa jag

-          Men tack för hjälpen med såret och allt sa jag och log emot honom

-          Det var så lite sa han och log tillbaka.

Så fort jag kommit in igenom dörren ropade mamma

-          Tindra är det du?

Jag hörde hennes snabba steg komma närmare.

-          Ja mamma det är jag.

-          Herregud Tindra vart har du varit så här länge ?

-          Jo det var så här …… Jag berättade för henne om hur bilen hade kommit och att jag kastat mig i diket och svimmat och att Liam hade tagit med mig hem till honom och plåstrat om mig. Mamma blev direkt jätte orolig och insisterade på att jag skulle ta en Alvedon och gå och lägga mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0